En väntan på den vackraste...

Hej!

Tagen efter den inspirerande helgen i Bollnäs och Stockholm så har jag nu landat i mina tankar.
Tankar som jag snart ställde om till nattmete efter de sluga predatorer som snart börjar att röra på sig här i älven...

Eller natt kanske är fel ord, för klockan var ju inte mer än halv sju på kvällen när jag klev ut, fullpackad av utrustning i en fet flytoverall. Här fanns allt från rodpod och alarm till döda löjor och goda smörgåsar, och jag tror att folk som såg mig komma vandrande inte tyckte jag var riktigt klok med all utrustning..

Men snart hade jag iallafall nått min destination och allt började riggas. Jag fiskade med fyra spön. två stycken lade jag ut i den strömmande fåran som jag hade snett framför mig. De två andra placerade jag i den lugna lilla vi jag hade på andra sidan, jag sat alltså på en liten udde som bestod av sten och sand. Betet var som sagt död löja, både hel och halv testades.

När väl allt var riggat hördes endast bruset från kraftverket i bakgrunden och allt som syntes var fyra små lampor som indikerade att alarmen fungerade, det hade nämligen blivit mörkt. Jag lutade mig tillbaka i min campingstol jag hade släpat med mig och funderade över vilket spö jag trodde mest på denna afton. Sedan tog jag en titt på spöna och ställde in lagom alarmvolym på alarmen innan jag lutade mig tillbaka igen och försökte sluta ögonen.
Jag slummrade till en stund men vaknade sedan hastigt av att det skrek i ett av alarmen! Jag flög upp ur min stol och var snabbt framme, kollade efter noga och lina åkte ständigt ut från rullen.

Min första Lake :)
Foto: Markus Teilus

Jag Lyfte spöt, gjorde lös någon meter lina innan jag fällde ner bygeln, vevade in slaklinan och satte mothugget, och genast kände jag svar från andra änden av linan. Det var rappa knyck som jag tyckte liknade ålens en aning och jag insåg att jag borde ha lyckats med mitt mål, att Kroka min första Lake!
Jag drillade den ganska hårt och kunde snart lyffta upp en vacker fisk ur vattnet. Ingen jätte, men inte heller något yngel.
Krokade av och lade laken i mitt keepnet innan jag fick fram telefonen och ringde en kompis som snart kom dit för att hjälpa till med fotograferingen, och några bilder senare hade laken på dryga kilot simmat åter ner i strömfåran. Vilken vacker fisk!

Vacker fisk!
Foto: Markus Teilus

Mäktigt ögonblick!
Foto: Markus Teilus

Klockan var halv nio när lugnet lagt sig och jag började min väntan igen, en väntan som endast gav några små pip från alarmen, ingen mer fisk. Frammåt småtimmarna började jag därför att riva allt för att sedan vandra hemmåt till sängen!

Ha fortsatt skitfiske!