För ungefär två veckor sedan ungefär så begav vi oss till Norge. Med vi menar jag styrelsen i Fiskeföreningen Slommen. Vi hade siktet inställt på Fusa och Skogseidvannet! Tidigt på onsdagsmorgonen packade vi bilen full och tryckte in oss.. Ja det fanns ingen plats att ens röra fötterna på när allt väl var inne. Men 15 timmar och drygt 74 mil senare var vi ändå framme, slitna efter bilfärden men otroligt taggade för vad morgondagens fiske skulle erbjuda.
Klockan 8 var det fortfarande nästan helt mörkt ute då vi begav oss ner båtarna. Redan innan vi kommit ner till vattenkanten så hörde vi hur det vakade ute i vattnet. Rödingen i denna sjö leker nämligen nu i januari- februari konstigt nog, och varför kan ingen riktigt förklara. Normalt sett så leker rödingen i oktober- november.
Redan innan vi hunnit att packa båtarna så både hör och ser vi ett flertal ordentliga vak. Så snart vi packat båtarna så ror vi ut och påbörjar fisket.
Fisket vi bedriver kallar vi för båt-pimpel. Principen är densamma som man använder när man pimplar rödning från isen med ett stort blänke, taffs och en krok agnad med räka eller maggot. Antingen så har man samma spön som vid isfisket eller så kan man ha ett längre, det som är viktigt är att spöt har ordentlig ryggrad som klarar både ett bra mothugg att pumpa upp de större fiskarna. Toppen bör dock vara mjuk så att man känner de känsliga huggen. Rullen har mindre betydelse, haspel eller multi väljer man efter smak. Linan bör vara tunn, 0.15- 0.20 flätlina och en nylontaffs ca 0.30. Fisket bedrivs huvudsakligen 0-ca 2 meter över botten vid 12- 30 meters djup.
Det tog inte mer än fem minuter innan första fisken satt på kroken. En rödning runt halv kilot. Det dröjde inte länge innan nästan alla hade fått fisk. Vi fick ett flertal fiskar i samma viktklass som den första, men plötsligt sa Mattias, som ännu inte fått någon att han också hade. Man hörde på hans röst att det handlade om något tyngre och när man såg hans spöböj förstod vi att han hade lyckats att kroka ett av monstren som vi hade drömt om i över ett halvår. Snabbt så vevade vi upp våra saker och åkte närmare den båt där Mattias höll på att försöka rubba fisken. Stundtals så stod det helt stilla, han kunde inte göra någonting, men tillslut så närmade sig ändå fisken ytan och tillslut så fick vi syn på den ett tiotal meter under båten. Som ett rött sken från sjöns djupa vettengravar fyllde rödningen våra kroppar med förväntan medan den närmade sig vattenytan . När den några rusningar senare gled in i håven kände alla en stor lättnad. Denna rödning visade sig väga hela 2500 gram och därmed hade vi satt ribban högt för resan.
 |
| Ribban sattes högt redan första timmen Foto: Marcus Olofsson |
Fisket hade inte pågått i mer än en timme och vi hade nästan tre hela dagar framför oss. Rödingen fick vända åter ner i djupet och fisket fortsatte. Vi drev över samma djupkant hela tiden och fick mycket fisk runt och under halvkilot.
Dagen avslutade vi vid 5-6 på kvällen.
Kvällen ägnades åt att tackla om spöna med fräscha tafsar och krokar och lite andra blänken.
Denna dag fyllde Robert 19 år. Ett stort Grattis till honom!
Dag två var vi uppe bra mycket tidigare och redan innan första ljuset börjat smyga sig på, så satt vi ute i båtarna och fiskade. Morgonfisket var trögt men så fort ljuset kom så började det även nappa, fortfarande bara smått som kom upp, men vi missade ett par hugg som var av betydligt grövre kaliber.
Klockan tickade på och mitt på dagen så väcktes Robert ur sina dagdrömmar av ett groteskt hugg. Fisken krokades och rödningen fick Roberts ismetespö att böjas riktigt ordentligt. En minst sagt spännande fight som slutade med att vi höjde ribban ytterligare! Skönheten vägde hela 3,29 kilo hade en längd på 63cm och en omkrets på hela 40cm! Ett stort Grattis till Robert! Kan man få en bättre födelsedagspresent?
Denna röding fick vara med på lite film som ni förhoppningsvis kommer kunna se på årets Sportfiskemässa i Ungasportfiskares monter!
 |
| Robert med resans största: 3,29 kilo Foto: Marcus Olofsson |
Några större rödingar blev det inte denna resa. Jag fick en riktigt fet rödning som vägde någonstans runt ett kilo. På lördagskvällen packade vi ihop allt och satte oss i bilen på en resa hemmåt. Denna resa gick något fortare för efter en stund så lyckades jag att somna och vaknade sedan när jag var tillbaka i Deje bara ett par hundra meter från där jag bor!
Som avslutning vill jag tacka alla som har bidragit till att göra denna resa möjlig. Först och främst Forshagaakademin som bidrog när det ekonomiska höll på att krisa sig. Tack också till Unga sportfiskares förbund och sist men inte minst Fiskeföreningen Slommen. Utan någon av er skulle vi inte kommit iväg.
Snart kommer ni att kunna läsa om Biotopvård i form av risvasbygge och Ismete!
Trevlig helg!
