onsdag 27 juli 2011

Leendet man aldrig kan dölja...

Hej!

Får be om ursäkt att det dröjer med inlägg, men får skylla på att tiden inte riktigt räcker till alltid.

Finns det något tillfälle då det är svårare att hålla tillbaka sin lycka mer än just när man fick sin första gädda...? Nej jag kan inte komma på något, iallafall inte i detta sammanhanget. Och när man senare får lära fler att fiska och se dem utvecklas och fånga sin första gädda kommer nästan lyckan tillbaka, ja det är nästan något magiskt över det hela...



Precis detta har jag fått uppleva de senaste dagarna då jag har tagit med mig min yngre kusin Linus ut och intresserat honom för fisket. För ett par dagar sedan lyckades han kroka sin första gädda som dock inte vägde mer än några hundra gram. Då kunde man se lyckan hos honom men samtidigt besvikelsen när man släpper tillbaka fisken igen. 

Men så imorse så var det dags för fiske igen och klockan sex så var båten lastad och vi bröt den spegelblanka tystnaden med motorns dova brummande.  Allting såg lovande ut ända tills det började blåsa nordanvind, en förändring som skulle göra sökandet efter fisk mycket svårare än jag tänkt mig.

Efter ett par timmars drivande på sjön utan att ha känt det minsta lilla så åkte kaffetermosen fram. Men bäst som vi satt där och fikade skrek det plötsligt till i Linus rulle. Mackan flög ur näven och Linus greppar spöt och börjar att drilla fisken. När man har på andra gäddan i sitt liv vill man inget hellre än att få upp den så det vevades på ganska bra. Som tur var hade gäddan krokat sig själv bra och jag kunde enkellt landa gäddan som Linus nyss fångat.

Gäddan vägde drygt ett kilo, lång, smal och sliten. En fisk som för min del gärna hade fått simma där änu, men när man får sin första fina gädda så vill man bjuda familjen så denna fick stolt visas upp för hans familj och satt säkert fint i magen efter en lång morgon på sjön.

Någon mer fångst blev det inte denna morgon som ändå bjöd på fantastiskt väder och glada skratt! Ja när man ser lyckan som uppstår i nämd situation så blir man näst intill lika lycklilg själv. Man kan se framför sig hur denna utvecklas och gör fisket till ett av sina stora framtidsintressen samtidigt som man minns tillbaka till den dagen man själv stod på land med sin första gädda och det inte gick att hålla inne på leendet. 

Vilken Lycka!

1 kommentar:

  1. Fint inlägg och en fin firre. Trevlig blogg dessutom!

    //Bengan

    SvaraRadera